alldeles för môe flôt..
usch. du vet, ibland känner man sig bara.. plufsig. uäck.
just nu, bara för en liten stund, ska jag bli en sån där tjejitjejtjej och klaga på mig själv. vissa dagar känner man sig snygg, vissa dagar, som idag (!), känner man sig som att man vill dra på sig ett tält stort nog att rymma en rysk armé.
men om sanningen ska fram så har jag slappat onödigt mycket på senaste tiden. eller.. ja, de senaste månaderna för att vara korrekt. och du vet, man har så många planer. allt ska bli så bra och magen ska bli så platt så platt.
jag ska nu berätta för dig, min vän, en historia om en flicka som åkte till australien med förhoppningar om att bli brun - och fit.
när hon väl kom ner dit, kånkandes på sin 18kg tunga backpack innehållande bl a ett par na joggingdojjor, kändes sängen mest lockande för tillfället. 30h långa flygresor är ingen man leker med. hur som helst, dagarna gick fort i början, tills hon insåg att det kanske faktiskt vore skönt med en promenad. på med de där nya dojjorna och ipoden i handen gick hon ut. men.. vart fan skulle hon gå? hon ville ju inte gå vilse. hur som helst, så insåg hon ganska snabbt att det inte var särskilt kul att motionera i staden, hon var faktiskt en bonnflicka. värmen var också hemst jobbig att slita ut sig i. nä, tacka vet jag ligga i solen och mysa. dock var hon nöjd med sig själv att hon inte åt allt för mycket godis och skräpmat. nej, hon kände sig faktiskt ganska go i magen, och åt en massa frukt. någon powerwalk blev det emellanåt, men ingen hård springtur. musklerna sinade och konditionen pös ut som luft i en tre dagar gammal ballong. vid jul drog hon från storstaden till släkten i "bushen". där bjöds på en massa massa fantastiskt god mat, med dessert till alla rätter, och dessutom en stor godisskål framme på bordet 24/7. det gick inte en sekund då hon faktiskt var hungrig. tvärtom. mätt jämt och ständigt, men ändå åt hon. varje kväll sa hon åt sig själv på skarpen att "imorgon äter jag bannemig inget godis, jag får ju faktiskt jävligt ont i magen". men flickan höll inte sitt löfte. lika mycket godis blev det, "det är ju ändå jul"! i början av januari hyrde flickan och hennes föräldrar en bil och åkte en jädrans massa mil. med sig på färden hade de alltid något ätbart. så deras semester bestod i princip av att åka bil och äta. det blev till slut en vana, och t.o.m. när flickan åkte över till nya zeeland ch drog runt på en buss ist för bil, så fortsatte det ständiga småätandet. torkad frukt och nötter i all ära, men inte jämt och ständigt kanske.. ok, så hennes nästa löfte blev att, när hon kom hem till sverige igen skulle det fanimej bli ändrad kost, sånt man mår bra av och en massa massa motion. nu sitter flickan här, framför datorn, och förbannar sig själv för att hon åt för mycket, ännu en dag. hon kommer nog aldrig ändra sig.....
hm, ja, tragisk berättelse va?
nu är det ju så att, den här flickan jag berättade om är - ja, det är sant - JAG!
(ärligt, du behöver ju inte berätta för nån, men jag har lagt på mig ooooonödigt mycket under den där två månaders långa resan. WHY!?)
så, nu sophie frågar jag om din hjälp! jag måste ha en jävla push till att ta tag i det här med träning och allt. och inte minst, INGET JÄVLA SOCKERHELVETEEEEEEE!!! socker är en farlig drog. oerhört farlig, och jag är beroende.
honestly. pusha mig, kwenna!!!
just nu, bara för en liten stund, ska jag bli en sån där tjejitjejtjej och klaga på mig själv. vissa dagar känner man sig snygg, vissa dagar, som idag (!), känner man sig som att man vill dra på sig ett tält stort nog att rymma en rysk armé.
men om sanningen ska fram så har jag slappat onödigt mycket på senaste tiden. eller.. ja, de senaste månaderna för att vara korrekt. och du vet, man har så många planer. allt ska bli så bra och magen ska bli så platt så platt.
jag ska nu berätta för dig, min vän, en historia om en flicka som åkte till australien med förhoppningar om att bli brun - och fit.
när hon väl kom ner dit, kånkandes på sin 18kg tunga backpack innehållande bl a ett par na joggingdojjor, kändes sängen mest lockande för tillfället. 30h långa flygresor är ingen man leker med. hur som helst, dagarna gick fort i början, tills hon insåg att det kanske faktiskt vore skönt med en promenad. på med de där nya dojjorna och ipoden i handen gick hon ut. men.. vart fan skulle hon gå? hon ville ju inte gå vilse. hur som helst, så insåg hon ganska snabbt att det inte var särskilt kul att motionera i staden, hon var faktiskt en bonnflicka. värmen var också hemst jobbig att slita ut sig i. nä, tacka vet jag ligga i solen och mysa. dock var hon nöjd med sig själv att hon inte åt allt för mycket godis och skräpmat. nej, hon kände sig faktiskt ganska go i magen, och åt en massa frukt. någon powerwalk blev det emellanåt, men ingen hård springtur. musklerna sinade och konditionen pös ut som luft i en tre dagar gammal ballong. vid jul drog hon från storstaden till släkten i "bushen". där bjöds på en massa massa fantastiskt god mat, med dessert till alla rätter, och dessutom en stor godisskål framme på bordet 24/7. det gick inte en sekund då hon faktiskt var hungrig. tvärtom. mätt jämt och ständigt, men ändå åt hon. varje kväll sa hon åt sig själv på skarpen att "imorgon äter jag bannemig inget godis, jag får ju faktiskt jävligt ont i magen". men flickan höll inte sitt löfte. lika mycket godis blev det, "det är ju ändå jul"! i början av januari hyrde flickan och hennes föräldrar en bil och åkte en jädrans massa mil. med sig på färden hade de alltid något ätbart. så deras semester bestod i princip av att åka bil och äta. det blev till slut en vana, och t.o.m. när flickan åkte över till nya zeeland ch drog runt på en buss ist för bil, så fortsatte det ständiga småätandet. torkad frukt och nötter i all ära, men inte jämt och ständigt kanske.. ok, så hennes nästa löfte blev att, när hon kom hem till sverige igen skulle det fanimej bli ändrad kost, sånt man mår bra av och en massa massa motion. nu sitter flickan här, framför datorn, och förbannar sig själv för att hon åt för mycket, ännu en dag. hon kommer nog aldrig ändra sig.....
hm, ja, tragisk berättelse va?
nu är det ju så att, den här flickan jag berättade om är - ja, det är sant - JAG!
(ärligt, du behöver ju inte berätta för nån, men jag har lagt på mig ooooonödigt mycket under den där två månaders långa resan. WHY!?)
så, nu sophie frågar jag om din hjälp! jag måste ha en jävla push till att ta tag i det här med träning och allt. och inte minst, INGET JÄVLA SOCKERHELVETEEEEEEE!!! socker är en farlig drog. oerhört farlig, och jag är beroende.
honestly. pusha mig, kwenna!!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Trackback
