g b g v s r e s t e n

jag har inte hunnit bli nervös för australien än. skjuter allt som behöver göras framför mig, och antar att allt kommer fixas i sista stund. så brukar det vara när jag ska resa. haha. men jag längtar verkligen. just nu är det lite för grått här hemma. höstlöven är ju liksom inte ens gulröda och vackra längre, utan gråbruna. dessutom börjar kylan ta för sig också. MEN då har ju jag iochförsig världens skönaste kappa att ta på meeej. avis vaa? jag ÄLSKAR DEN! skogsgrön och lång och varm och mjuk och fin.

på tal om kappan, så kom jag av någon anledning att tänka på att jag ska lägga upp lite "nya" bilder här. liksom som "jaaaa assåe det här hade jag på mejje idag dåra. äre snyggt tyckeru soffan?". get it? lite mer blogg-aktigt på något sätt. för jag har märkt att vi har en tendens att lägga upp många gamla bilder (inget fel!) men jag vill känna att vi ÄR och inte bara VAR! tycker du inte?

btw så blir det "mitt lilla barn" på lördag. var och övade med kantorn igår. HAHA! ja, han snappade upp den snappt, men jag säger bara måste måste måste sjunga upp ordentligt innan. annars går det som det går när man inte sjungit upp ordentligt. men jag gillar den otroligt mycket. ska bara öva lite mer på tekkkssten. och jag blir ju också gudmor till lilla linusen lovisen. känns ju wierd, men är typ det också till mirisen sigridisen.

idag när jag kom hem från jobbet - sov där inatt också, men det är en annan histora - var jag sådär extremt pysselsugen. men det blev inget. man kan ju alltid hoppas på att det blir dåligt väder imorgon så att man måste vara inne och pyssla med tända ljus brevid och mysmusik i bakgrunden.

och sen nu ikväll satt jag och kära m&p och kollade tv. berg flyttar in! med andreas lundstedt. och då fick jag bara en sån där ENOOOOOOORM känsla av att JAG VET HUR MAN SKA LEVA!!! på något sätt så bara visste jag att saker och pengar har ingen betydelse, det är bara kärlek och vänskap och känslor och att man mår bra och är lycklig som räknas. egentligen "vet" man ju det hela tiden, men det är inte alltid som man verkligen FÖRSTÅR det. och jag blev så ledsen när jag kände det. för jag träffar mina vänner så sällan.

det känns liksom på något vis som att mitt liv har stannat upp efter studenten. det finns stunder då man lever igen - som när jag och sara kom och hälsade på i gebege. då levde jag och var lycklig hela tiden.

och den där andra historien om när jag sov på jobbet igen, den kommer nu. vi hade många gäster så det fanns ingen plats åt mig på hotellet, fast jag var tvungen att sova över. så jag fick sova på tågstationen, helt ensam :S lite läskigt var det ju, jag har alltid varit mörkrädd och sen så hör man "allt". hur som helst var det max 10 grader celsius där på stationen. hittade dock en golvvärmefläkt som jag ställde brevid sängen och stängde dörren så det skulle snabbare bli varmt. tidigt på morgonen vaknade jag till och med av att det var för varmt. ser man på liksom. men chocken kom när jag öppnade dörren och skulle gå på toa! det var fan närmare nollan där. vågade inte gå på toa ifall jag skulle frysa fast rumpan. inte så himla najs liksom. så jag gjorde mig i ordning snabbt som satungen och kutade in till värdshuset och värmen igen.

p.s. hör gärna gärna av dig om hur du gör den 12, så att vi inte övar för tre och så blir vi bara två. lite osis vore det va! d.s.